I'LL BE BACK

Det finns en kille som går i både min teaterklass och min engelskaklass. Han heter Braxton och är en av de mest irriterande människorna jag någonsin har mött. Han är med i min pjäs, vilket betyder att vi måste jobba ihop varje dag. Som tur är ska min karaktär hata hans karaktär, så det blir lätt gjort. För att ni ska förstå hur konstig han är kan jag berätta vad han gjorde igår: Braxton hade tagit två små påsar med BBQ-sås från matsalen. Dessa påsar satt han och sniffade på och tryckte upp mot sin näsa i evigheter. Sen började han kasta påsarna på folk. Trevligt, va?

Ett annat problem jag har är väl ett litet lyxproblem, men det är ändå jobbigt. Ni vet väl att jag liksom har två olika grupper av kompisar som jag brukar umgås med? I alla fall har båda dessa grupper fått för sig att jag ska gå till prom med dem. Det är jättevanligt att gå i en grupp, nästan alla gör det. Idag fick jag meddelanden från båda grupperna om att hyra bil och sånt. Hmm... Jag vet redan vilka jag ska gå med, för vi bestämde det för ett litet tag sen, men det blir ändå jobbigt att tala om för de andra att jag inte kan gå med dem. Varför lyckas jag alltid hamna i mitten av allting? Jag vet inte, men ni får gärna bidra med era teorier.

Vad fasen är det för fel på blogg.se? Irriterande! Man får klicka tusen gånger och pröva en massa olika saker innan man äntligen kommer fram till sidan där man skriver. Suck...

Hat Day var en besvikelse. Nästan ingen hade på sig en hatt eller ens en keps. Jag hade på mig fem mössor, jag. I alla fall de två sista lektionerna. Kände helt enkelt inte för det, framför allt inte på engelskan. Min gravida lärare är nu inte längre i skolan, så vi har en vikare för resten av terminen. Vikarien verkar bra, dock. Rätt avslappnad för att vara i USA.

Annars har jag varit allmänt duktig idag. Tränat, gått på promenad med hundarna, tvättat och gjort mina läxor. Det brydde ni er väl jättemycket om? Vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Jag är så himla trött. Och inte kommenterar ni heller! Det irriterar mig. Nu vill jag sova.

Igår kväll bestämde jag mig för att äntligen öppna min påse med Fruxo, som jag fått av mina kära systrar i julklapp. Jag satt glatt och åt av mina godisar, när plötsligt detta dök upp:



Jag vet inte om ni ser så bra, men den där lilla svarta saken hör inte hemma i min godisbit! Det är inte ett hårstrå, det känns liksom mera plastigt. Jag har inte den blekaste aning om vad det är. Funderar på om jag ska mejla in ett klagobrev, för då kanske Malaco skickar mig lite godis. Jag behöver svenskt godis! Besökte visserligen IKEA idag, men de har mest choklad. Inget Malaco i alla fall.

När vi kom hem från IKEA var det dags för Super Bowl! New Orleans Saints vann efter en ganska jämn match. Jag brydde mig inte det minsta om vem som vann, vilket förstås gjorde matchen lite mindre spännande. Det hade varit en helt annan sak om det hade varit Panthers som spelade, men nu var det inte det. Folk hade berättat att reklamen skulle vara jättebra, men den var inte särskilt fantastisk. Tydligen finns det folk som tittar på Super Bowl bara på grund av reklamen. Ha! Totalt överskattat. Dock tyckte jag att den här var ganska gullig:



Nu ska jag sova och ladda inför Hat Day i morgon. Natti natti!

Jag började dagen med att träna och vara duktig och träna, men sen gick det bara utför. Min kompis Bri hade bestämt att det var nödvändigt för mig att besöka Waffle House, så hon kom och hämtade upp mig vid tvåtiden och tog mig dit. Jag kände mig lite hungrig, så jag beställde rostat bröd, en skinkomelett, bacon, hashbrowns (typ riven potatis, Bri intisterade), två stekta ägg, ett glas vatten, en våffla som visade sig vara jättestor och en kopp kaffe. Här är en bild, dock minus jättevåfflan och kaffet. Det hade inte kommit än.



Bri trodde aldrig att jag skulle klara att äta upp det. Det trodde inte servitrisen heller. Hon tittade på mig som om jag var galen och frågade om jag visste hur stor omeletten var. Jag svarade glatt att jag inte visste det. Till slut gick hon med på det och sa att hon skulle bli extremt imponerad om jag klarade. Hon frågade: "How much do you weight? 105 pounds?" Jag svarade: "No, 102, actually." Det hela var ganska roligt. Hon var verkligen jätteskeptisk. Jag kan stolt säga att jag klarade det. Jag åt upp allt. Vet inte om jag någonsin kommer vilja äta någonting igen, det har gått snart sex timmar och jag är inte det minsta hungrig. Bri var extremt imponerad. Nej men titta, här har vi ju Bri:



Det var också ganska roligt att se servitrisens ansikte när vi gick därifrån. Hon sa att hon aldrig hade sett någonting liknande. Bri var besviken på att jag inte ens var spyfärdig. Ärligt talat behövde jag inte ens tvinga det i mig. Min magsäck måste ha blivit utstretchad av det här landet eller något, för det där hade aldrig gått för ett halvår sen.

Efteråt pkte vi till the mall och gick omkring där i några timmar. Vi kollade i affärer och tog roliga foton i en fotoautomat. Det var väl det och nu sitter jag här. I morgon skulle jag ha gått på Clares födelsedagsfest, men den blev uppskjuten eftersom hon insåg att det är Superbowl då. Detta innebär att vi troligtvis kommer att kolla på amerikansk fotboll i morgon. Inte min favoritsport precis, men Superbowl är ju jätteamerikanskt.

Appropå min favoritsport så har jag kommit fram till att det är ishockey. Jag ser väldigt mycket fram emot vinter-OS och hoppas att vi krossar allt motstånd i alla sporter. I alla fall amerikanerna och danskarna, för jag gillar - som ni vet - att retas.

Börjar min allmäna meningsbyggnad att fara åt helvete? Jag är inte förvånad. Min svenska blir bara sämre och sämre för varje dag som går. Engelskan däremot blir bara bättre och bättre. Jag tänker på engelska och jag drömmer på engelska. Ibland blandar jag in ett svenskt ord mitt i en mening, helt utan anledning. Franskan ska vi inte tala om...

Det var inte jättehemskt att säga hej då till Julia. Som ni märker överlevde jag. Ärligt talat grät jag inte ens, även om det var väldigt nära. Julia var den första vän jag fick här, om man inte räknar Mathilde, förstås. Här har vi en liten bild på Bethany, Julia, Mathilde och så mig förstås, tagen idag på Qdoba (mexikansk restaurang):



Jag upplevde min första bordsbön när vi åt där efter att ha sett filmen. Det var Julias värdpappa som insisterade. Vi som inte kände honom blev väl lite förvånade, men det var en intressant upplevelse.

Dear John var väl okej, varken mer eller mindre. Jag blev jätteglad när jag såg att det var självaste Lasse Hallström som regisserat (min svenska favoritregissör), men jag blev lite besviken på filmen. Den var lite tråkig, måste jag väl säga, och den fick alla på ett lite sorgset humör. Som om det inte var tillräckligt med alltihopa som det var!

Haha, efter att vi sagt hej då tyckte Bethany att vi andra tre skulle äta efterrätt på något ställe. Det tog evigheter att hitta dit. Vid ett tillfälle vände hon och efter en liten stund kom vi fram till att vi åkte i fel fil, mot trafiken. Det skulle kunna ha varit rätt läskigt, men jag kan stolt säga att jag höll huvudet kallt och hittade ett ställe att byta fil på. Det var inte helt lätt på grund av hur vägen var byggd, men vi klarade oss. Efterrätten var helt klart värt det!

Nu ska jag gå och göra någonting. God natt!

Vi fick våra roller idag. Tror ni jag fick en rolig roll, nu när jag blivit framröstad till Best Comedic Actress? Nej. I stället är jag med i en väldigt allvarlig och ganska sorglig pjäs. Ärligt talat är jag jättenöjd med min roll. Publiken (a.k.a. eleverna i Weddington High) kommer knappast att älska den, men för mig som skådespelerska är det en bra roll. Jag gillar pjäsen också, trots att den är så allvarlig, men jag berättar med om den en annan dag.

Jag har fått fantastiska nyheter! Nästa vecka är det "Reversed Homecoming Week", vilket är samma sak som Spirit Week! YAY!!! Tyvärr är det inte lika roliga teman som förra terminen, men jag är glad ändå. Måndag: Hat Day. Tisdag: Moustache Day. Onsdag: Class Color Day (Igen! Dessutom är det samma färg som förra gången, svart.) Torsdag: Här är jag inte riktigt säker, men jag tror det var Tacky Day. Man ska alltså sätta på sig så smaklösa kläder som möjligt. Fredag: Warrior Spirit Day (Också igen. Inte helt oväntat, dock.). Jag ser i alla fall fram emot det och förstås en helg full av klädletande, precis som förra terminen. Tyvärr kommer nog ingenting kunna slå förra terminen.

I morgon ska jag träffa Julia för sista gången på vad som troligtvis blir ganska länge. Vi ska se Dear John (hennes val) och sen är det hej då. Det ska bli kul att träffa henne, hon har varit i New York i nästan två veckor så det var ett tag sen, men det kommer nog bli jobbigt att säga hej då. Usch.

Sen vill jag bara säga ett litet lycka till till Josse. Du klarar att hålla tal, jag vet det. Och nej, jag ska inte lägga ner min blogg. Jag kände bara ett litet tag att jag inte orkade blogga, men den perioden är över. För tillfället, i alla fall.



Nerd Day förra terminen, haha. Julia hade snott mina glasögon, så vi tog en liten bild.

Det hände verkligen inte mycket i skolan idag. Jag fick reda på att jag inte kommer att regissera någon pjäs. I stället ska jag stå på scen. Det är jättekonstigt, för det innebär att jag kommer vara med i alla tre pjäser vi gör den här terminen. Mrs Moore hade talat om för oss att de flesta i teatergruppen bara skulle vara med i två av pjäserna och sköta tech (ljud, ljus, ridåer och så vidare) eller regissera en. Jag antar att jag ska känna mig smickrad, för jag vet att jag ska vara med i de två sista, så jag blir en av de få som står på scen alla tre gånger. Det hade varit kul att regissera, men jag föredrar nog ändå att stå på scen.

Jag gjorde inte mycket efter skolan heller. Pratade ganska länge med Linnéa om USA-besöket och allt. Linnie is very excited! Tiden kommer nog gå fort till dess då, men det ska bli helt underbart att träffa henne, lillebror och mamma. Passande nog kommer de vara här under nästa uppsättning av mimpjäser. Jag ser förstås jättemycket fram emot maj också, när Fredrika och Eric kommer hit, men som sagt - tiden går fort. Innan det kommer svenskar hit kommer jag gå på två 18-årsfester, ha en teaterföreställning, se Alice in Wonderland och förhoppningsvis besöka en satanistkyrka. Här lever man livet!

En sista sak vill jag säga innan jag slutar blogga: Jag vet inte om ni känner till detta, men tydligen så är det celebrity look-alike week på Facebook, så alla ändrar sina profilbilder till någon kändis de liknar. Min kompis Bri visste inte vem hon liknade, så hon ändrade sin profilbild till the Geico Gecko i stället. Det tyckte jag var en jättebra idé, så det gjorde jag också. Nu försöker vi sprida trenden, så googla på "Geico Gecko" och välj en bild. Nu vet ju inte vem the Geico Gecko är, så jag ger en kort förklaring: Det finns ett försäkringsföretag som heter Geico, vars frontfigur är en geckoödla som är med i alla deras reklamfilmer. Såhär ser den ut:



Söt, va? Spread the word!

Vet ni vad? Jag klarade faktiskt av att gå upp vid sju i morse. Cyklade på träningscykeln, lyfte vikter och stretchade till och med, duktig som jag är. Det var jätteskönt med en two hour delay, vi hade två halvtimmeslånga lektioner och sen två vanliga. Vi läste upp vår monolog idag på teatern och det gick väl ganska bra. Teaterläraren sa att hon kanske vill at jag ska regissera en av pjäserna i nästa uppsättning, den 25:e februari. Vi får se, jag föredrar nog att stå på scen, men det är ju alltid kul att prova någonting nytt!

Efter skolan träffade jag Sarah, Hannah och även Allie. Vi åt sushi (!) och sen åkte vi hem till Allie och bara umgicks. Tro det eller ej, men jag gillade faktiskt sushin. Helt otroligt! I alla fall var det jättetrevligt och verkligen välbehövligt för mig. Jag gillar till och med Allies mamma, vilket alla andra gör också. Hon är cool och det är ju jag också, så vi kommer bra överens.

Mycket mer än så har jag väl inte att säga idag, förutom att jag ser väldigt mycket fram emot den 29:e mars!

Jag är ytterst besviken över att The Fame inte vann bästa album. I stället blev det Taylor Swift som vann för bästa album. Hallå, liksom?! Taylor Swift?! Nej, det gillar jag inte alls. Lady Gaga äger och skulle ha vunnit.

Okej, nu har jag klagat klart. Jag kan inte göra någonting åt det beslutet och det kan väl ingen annan heller. Jag träffade tyvärr inte Sarah och Hannah idag, för Sarah fick inte köra idag heller. Det är okej, dock, för vi ska ses i morgon i stället, direkt efter skolan. Trevligt värre! Idag tog jag det bara lugnt, gjorde en massa läxor och bowlade på Wii med Mathilde. Jag färgade äntligen min utväxt också, det var på tiden. Resten av håret blev en liten nyans ljusare, men man ser nog inte så mycket skillnad om man inte tittar noga.

Vi har en two hour delay i morgon, så det innebär två timmars sovmorgon! Funderar dock på att gå upp och träna, men vi får se hur det blir med det. Jag klarade det dock en gång, så jag kan göra det igen! Då var det dessutom vid klockan kvart över fem på morgonen, så jag borde klara att gå upp vid sju eller vad det nu blir.

I morgon är skolan inställd på grund av vädret! YAY! Vi kanske måste ta igen det senare, men det är ett problem jag handskas med då. Om allt går bra och jag kan ta mig hem till Sarah ska jag umgås med henne, Hannah och Matt. Låter som en bra dag, enligt mig.

Just nu hejar jag på Lady Gaga på Grammysarna. Brukar aldrig kolla på det, jag är mer intresserad av film, men nu när Lady Gaga är med och tävlar måste man kolla! Besattheten har inte dött ut än...

Filippa, du har helt rätt i att det är väldigt dåligt med kommentarer här. Det känns lite illa tycker jag, men vad kan jag göra åt saken? Vet inte. Bilder, kanske? Jag skriver ju i alla fall nu.

Jag önskar att man hade fått ta bilder under The aluminum show, showen jag och Clare såg idag. Sarahs föräldrar vill inte låta henne köra eller ens få skjuts med någon när det är såhär isigt på alla vägar, så fick bli Clare i stället. Det finns ingen möjlighet att beskriva The aluminum show, men jag har i alla fall ett helt nytt sätt att se på aluminium. Folk dansade och gick omkring i stora aluminiumrör och kastade aluminiumkonfetti på publiken. Det var det konstigaste jag någonsin har sett i hela mitt liv. Det var inte en pjäs, en konsert eller ens en dans. För att ni åtminstone ska få lite förståelse för vad jag såg lägger jag upp lite bilder jag hittade på google.







Har ni lite bättre förståelse för vad jag såg? Jag tvivlar faktiskt på det. Under hela showen spelades dessutom jättekonstig technomusik, utom vid ett tillfälle då en stor aluminiummask dansade till Micheal Jacksons I'm bad. Trots allt detta (eller kanske snarare på grund av det) gillade jag showen.

Medan jag var borta åkte värdfamiljen till bergen och provade tubing. Tubing är när man åker ner för en lång backe på en stor plasttub, ni vet en sån som man kan ha och åka på efter en motorbåt. Jag hade redan sagt att jag inte kunde följa med, eftersom det kostar $31, vilket är alldelles för mycket för min budget. Jag sparar nämligen till min fallskärmshoppning, är helt seriös med detta. Jag ska hoppa fallskärm, men det får nog bli när det är lite varmare ute. Jag skulle nog frysa ihjäl om jag försökte nu. Förhoppningsvis botar jag min höjdrädsla med att hoppa fallskärm, men gör jag inte det är det okej. Det är ändå en fantastisk upplevelse.

Jag glömde visst att säga att min tävling blev inställd. Detta är på grund av vädret. Det är äntligen snö och is ute och vi kanske får en snowday på måndag. Det vore trevligt, men hela det här samhället går liksom halvt under på grund av denna snö. Mataffärerna stänger och ändå är det så lite snö att man kan se gräset sticka upp. Jag hoppas bara att föreställningen inte blir inställd i morgon, för jag ser fram emot att se folk gå omkring i aluminiumfolie med Sarah.

Idag har jag som sagt varit med Clare och Katie och äntligen sett Inglorious Basterds. Jag älskade den! SÅ Tarantino, liksom! Vi pratade i flera timmar om allt mellan himmel och jord, så det har varit en bra dag. Vi får se hur det blir med aluminiumshowen i morgon, blir den inställd får jag väl bygga en snögubbe eller något, jag vet inte.

Okej, nu räcker det med den här skiten... Om ni inte redan har sett det kan jag tala om att jag publicerade de utkast jag skrev under min korta frånvaro från bloggvärlden. Det går upp och ner här och jag gillar fortfarande inte mitt schema, men lite bättre känns det nu i alla fall. Jag hade (har) väl bara en svacka.

Idag hände inte mycket. Jag gjorde faktiskt vad jag sa att jag skulle göra igår, alltså gick upp vid kvart över fem för att cykla på träningscykeln, tro det eller ej. Vad har hänt med mig, egentligen? Vi åkte hemifrån tidigt, vid sju eller så, eftersom det var senior breakfast. Jag träffade Annas mamma för första gången. Hon hjälpte till med frukosten och sa helt plötsligt: "Är det du som är Linnea?". Anledningen till att hon visste att det var jag var att jag hade på mig min Sverige-t-shirt, som jag faktiskt fick jättemycket komplimanger för. Vi pratade en liten stund innan jag gick och satte mig med mina kompisar. Det roliga var att hon hade en ganska stark amerikansk accent när hon pratade svenska. Så blir det väl när man bott här länge.

Annars har det väl inte hänt mycket idag. På teatern delades vi in i grupper och gjorde lite olika saker. Det roligaste var att ta en känd film och göra den till en scen på först en minut och sen tio sekunder. Jag föreslog Avatar och så blev det. Vår scen blev ganska rolig om jag får säga det själv. Några gjorde Titanic, en film jag sa att jag inte ville göra eftersom det är så lätt och det blir så cliché, men de gjorde ett okej jobb. Jag spelade Neytiri, eller vad den blåa tjejen nu heter. Önskar att jag hade film på det, men tyvärr inte. Till på måndag ska vi skriva en monolog och framföra den, utantill. Man ska göra den utifrån en litterär karaktär. Jag har valt James Bond, för det fanns faktiskt böcker innan filmerna, så det är godkänt. Jag har skrivit större delen av min monolog, men jag är inte riktigt klar än. Den rimmar. Jag kanske lägger upp den sen.

Jag har lite planer inför den här helgen i alla fall, vilket känns bra. I morgon ska jag äntligen se Inglorious Basterds för första gången, med Clare blir det. När hon gav den till mig, lovade jag henne att vi skulle se den ihop, så jag tänker hålla det. På söndag ska jag och Sarah gå på någon jättekonstig teaterpjäs fylld av folk klädda i aluminiumfolie. Det låter lovande, tycker jag. Vet ni förresten vad svårt det är att komma ihåg att det heter "aluminum" och inte "aluminium" på engelska? Jag råkar alltid klämma in ett extra "i" när jag pratar om det här. Jätteirriterande. Bara en liten reflektion jag hade.

Förresten hoppas jag verkligen att ni fattar rubriken. Om ni inte gör det får ni väl googla. Det gjorde jag första gången jag såg den förkortningen.

Idag har faktiskt varit en ganska bra dag, förutom att min framtid och mina drömmar raserades lite grann. Vet inte varför idag var så bra, faktiskt. Har bara varit på bra humör, helt enkelt. Jo, Allie bytte till Remember the Holocaust, så nu får jag träffa henne varje dag! Det är bra. Dock bytte Bri ur den, vilket är lite sorgligt. Hon gick i min teatergrupp och är ganska konstig av sig, vilket är anledningen till att jag gillar henne. Hon tyckte att det var för sorgligt med förintelsen, helt enkelt. Hursomhelst har vi bestämt oss för att besöka en satanistkyrka, bara för att se hur det är. Vårt problem är att det är svårt att hitta dem, men det ska nog lösa sig. Jag har ingen aning om hur vi kom på den idén, men vi ska göra det och komma ut levande :)

Så nu till mina drömmar som raserades idag: På engelskan håller vi på med ett projekt där man ska läsa på om colleges man vill gå på. Jag är tillåten att jobba om svenska universitet, eftersom jag inte vet mycket om college här. Eftersom jag för ett tag sen bestämde mig för att Teaterhögskolan Stockholm är stället där jag ska gå (Berättade jag någonsin det? Att jag bestämde mig? Så är det i alla fall), började jag läsa på om det. Efter ett liten tag hittade jag en liten ruta där det stod att inga personer kommer att antas till skolan hösten 2011, vilket är året då jag skulle börja där. Detta är på grund av att Teaterhögskolan slås samman med DI (Dramatiska Institutet för de obildade människor som inte vet vad det står för), någonting jag redan visste skulle hända, men jag hade ingen aning om att inga utbildningar startas då. Alla mina planer och drömmar föll ihop lite grann, så nu vet jag inte vad jag ska syssla med i ett år tills jag kan söka in. Jag funderar på att jobba halva tiden i Sverige (om jag kan hitta ett jobb) och jobba som au pair i Frankrike ett halvår eller några månader. Vi får se, jag har ju ändå ungefär ett år på mig att bestämma mig.

Nu har jag läxor att göra igen och sen ska jag lägga mig tidigt, för jag ska upp vid 5.15 i morgon och cykla på träningscykeln. Låter inte riktigt som mig, vad?

Jag vet inte när det här publiceras, men jag känner för att skriva. För min egen skull, så att jag ska kunna läsa om både de bra och de dåliga tiderna senare i mitt liv. Redan nu är det roligt att läsa inlägg som jag skrev i början här. Så mycket har förändrats sen jag kom hit.

Ingenting speciellt hände väl idag. Teatern var lika jobbig som igår och i måndags, men jag har i alla fall folk att prata med. Riktiga vänner kommer det nog ta ganska lång tid innan jag får, eftersom det brukar ta ett tag för folk att lära känna mig. Det är väl därför det är så jobbigt just nu, för att jag måste börja om från början igen, när jag äntligen började känna mig hemma med mina klasser. Jag har ju inte umgåtts så mycket med dem på fritiden, så nu när jag inte träffar dem varje dag har jag insett hur mycket jag egentligen tycker om dem.

Jag saknar inte bara mina vänner. Jag saknar Speech. Det lilla misstaget som gjorde att jag hamnade där (jag skulle egentligen ha varit i Speech and Debate) är jag väldigt tacksam för. Jag saknar att skriva tal och jag saknar Ms. Youngman. Vi fick våra report cards idag, med slutbetygen på. Jag är en Straight-A student. Jippi. Nej, det jag skulle komma till var att lärarna kan lägga till små kommentarer där. Ms. Youngman hade skrivit en jättefin kommentar. Det stod: "You make teaching a pleasure." och någonting annat som jag inte kommer ihåg. Jag kommer i alla fall få träffa henne när WHAT träffas, så det är väl alltid något. Vi har förresten tävling i helgen, vilket ska bli intressant. Kanske vi vinner, man vet ju aldrig...