I'LL BE BACK

Det blev visst aldrig någon shopping igår. Däremot blev det väldigt mycket shopping idag. Jag tror att jag kanske är shopaholic, vilket är väldigt konstigt eftersom jag knappast är någon sån människa. Jag får liksom världens kick när jag shoppar mycket. Jag köpte en massa saker till mig själv och en hel del julklappar, både till Sverige och till USA. Ett litet meddelande till folk som inte är medlemmar av min familj: Snälla, skicka inga julklappar. Jag har inte råd att skicka någonting till er. Jag kommer såklart ta med mig presenter när jag kommer hem, men jag kan inte skicka några till er just nu.

Igår hände inte mycket. Jag återupptog kontakten med Loflin och öppnade min djungelvrålspåse. Hmm... Märklig fredag. Nu ska jag socialisera mig lite med min värdfamilj. Adjöken!

Jag skulle nyss åkt och shoppa. Jag åkte inte och shoppade. Jag ska åka och shoppa lite senare.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FILIPPA! Practically min syster. Practically. Hur många år har vi känt varandra? 14? Herregud. Tiden går fort, n'est-ce pas? Dagis, sexårs, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och nu gymnasiet. Så länge har vi känt varandra.

Oj, oj, oj... Detta har varit en dag fylld av dåliga pjäser. Innan jag berättar om det måste jag bara nämna att jag åt en lussebulle igår. Annas mamma hade bakat och sagt åt Anna att ge mig en. Jag blev glad. Trodde inte jag skulle få några lussebullar den här julen, men där hade jag tydligen fel.

Okej, dåliga pjäser var det: Den första dåliga pjäsen var i morse. Det var en tio minuter lång musikal utan någon som helst energi, skådespelartalang eller sångröst. Den framfördes av Musical Theatre-klassen. Där hamnar tydligen de som kan agera, men inte sjunga och de som kan sjunga, men inte agera. Det var i alla fall vad jag hört. I mina ögon och öron verkade det som om väldigt få överhuvudtaget kunde göra någon av dessa saker.

Den andra dåliga pjäsen såg jag i kväll: "Narnia - the Lion, the Witch and the Wardrobe" (på svenska översatt till "Narnia - Häxan och Lejonet"; garderoben fick visst inte vara med). Den framfördes på Marvin Ridge, Weddingtons rivalskola. Det hade varit farligt att åka dit i sin Weddington-t-shirt. Jag åkte dit med några kompisar som kände några som var med i pjäsen - många från Marvin har gått på Weddington. Jag orkar inte skriva vad som var så dåligt med den, vill bara sova just nu. Däremot kan jag berätta lite om själva skolan. Den var jätteförvirrande, för den var en nästan exakt spegelbild av vår skola, Weddington bakochfram liksom. Skolan gick förstås i andra färger, men annars var det väldigt likt.

En annan sak jag måste berätta är att jag blev attackerad av taket idag. Vi skulle öva inför vår pjäs (där jag för övrigt har EN replik, tack för det) och eftersom alla var trötta låg vi på golvet i ett litet rum brevid aulan. En kille öppnade dörrarna snabbt så att en massa luft blåste upp, vilket gjorde att en bit av taket lossnade och trillade ner på mig. Jag var självklart den som låg under stället där en takbit lossnade. Är någon förvånad? Skulle inte tro det. Det gjorde inte ont, för takbiten vägde inte särskilt mycket, men ändå...! Vi ristade in våra namn och att det är 2009. Sen var vi tvungna att sätta tillbaka takbiten. Eftersom vi inte hade någon stol, var vi tvungna att lyfta upp någon. Gissa vem det blev? Tydligen filmade Sarah hela processen också, så det finns nu en film där jag upprepade gånger säger: "Ah! I'm afraid of heights!" och även "Ouch, I got ceiling in my eye!"

Jag hade planerat att gå och lägga mig för mer än en timme sen. Det blev inte så. I stället har jag gjort vaddå? Inte särskilt mycket. Skit också. Då blir det att gå upp jättetrött i morgon också. Ändå sitter jag här och förvärrar situationen ännu mer. Varför? Jo, för att bloggande är beroendeframkallande. Jag tror dock inte att jag kommer fortsätta blogga när jag kommer hem. Vad skulle jag skriva där, liksom? Nej, den här bloggen har ett syfte nu, som den förlorar när jag kommer hem. Jag ska kopiera allt och skriva ut det. Det blir ett långt häfte, tror jag.

Idag har det gått tre månader sen jag träffade min värdfamilj för första gången. Tre månader sen jag kom till North Carolina. Usch, vad tiden går fort. Bara sju månader kvar. Om en månad är det bara ett halvår kvar. Hjälp!

Jag hittade en dikt jag gillade, som var tillräckligt lång för att nå högsta nivån, dessutom. Den handlar egentligen inte om någonting, men jag älskar att den startar som någon sorts vanlig kärleksdikt eller hyllning, men sen blir konstig. Me like!


LITANY

You are the bread and the knife,
The crystal goblet and the wine . . .
Jacques Crickillon










Fin, va?

Jag glömde visst bort att lägga upp bilder på vår julgran. Såhär ser den i alla fall ut:





Mitt humör, som blev lite bättre igår, har sjunkit igen. Inte lika illa som i förrgår, men ändå. Det är jobbigt. Jag väger åtminstone mindre nu än när jag kom hit. Det är i alla fall något. Jag kan verkligen inte komma på någonting speciellt som hände i skolan idag. Hemma har jag mest ägnat mig åt läxor, eftersom jag fick ett berg av dem med mig hem. En av dessa var att hitta en dikt att tävla med i Speech. Problemet är att den måste vara väldigt lång för att man ska kunna få bra poäng och man får bara ta dikter från en viss hemsida. Jag hittade en jag gillade, men den är nog för kort. Ni kan i alla fall få njuta av den:

PLAYING DEAD








Den är ju lite skum, men det gillar vi! Nu måste jag tyvärr fortsätta med läxor. Ledsen smiley.

P.S. Puss på Sofie Nilsson, som gjorde att dagen inte var helt hemsk.

Nej, folks, det var inte PMS. Vet inte var det var, men jag vaknade med det i morse också. Skit också, tänkte jag, nu kommer hela den här dagen vara lika jobbig som igår. Det blev den inte, visade det sig. Detta var tack vare trevliga, underbara amerikaner som underhöll mig hela dagen.

Jag tror inte att jag har berättat att vi har "announcements" varje dag, precis i början av andra perioden. För mig innebär detta i början av franskan. Announcements inleds alltid med att Jason, vår Student Body President (typ elevrådsordförande, som förövrigt går i min teatergrupp) säger: "Hello Weddington! Please stand for the Pledge of Allegiance." Alla ställer sig upp, lägger handen på hjärtat, vänder sig mot flaggan och säger i kör: "I pledge allegiance to the flag of the United States of America and to the republic for which it stands: one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all." Sen läser Jason upp speciella meddelanden, lite olika varje dag. Till exempel påminner han om olika möten, matcher i olika sporter, med mera.

Hursomhelst, jag är som ni kanske kommer ihåg medlem i International Club. Den här veckan firar vi International Week, så varje dag ska någon som pratar ett annat språk än engelska flytande säga ett par ord på sitt eget språk, presentera sig själv och sen ställa en fråga om sitt land. Efter det ska folk ringa ner och svara på frågan. Den som ringer först får ett pris. Jag blev utvald att börja, så idag pratade jag i en liten telefon till hela skolan på svenska. Jag funderade på att säga någonting fult eller förolämpa amerikanerna, men eftersom det faktiskt finns två andra personer som pratar svenska (Anna och hennes storebrorsa Michael, som jag inte har träffat), beslöt jag mig för att låta bli. I stället sa jag:

"God morgon, alla pigga och glada människor på Weddington High School. Hur mår ni idag? My name is Linnea, but you can just call me Linnie if that's too hard to pronounce. I am an exchange student from Sweden, so my question will of course be about Sweden. Okay, here it goes: What is the capital of Sweden? Thank you!"

Förvånande nog fanns det faktiskt några få människor på skolan som kunde svara på det. En kompis till Mathilde berättade att någon i hennes klass hade ropat ut: "Isn't that Denmark?" Hahaha. Dessa amerikaner... Appropå det har jag lurat i en massa människor att vi inte bara har både isbjörnar och pingviner i Sverige, utan att vi också äter dem. Pingviner smakar lite som kyckling, har jag talat om. Folk blir lite upprörda, eftersom isbjörnar är utrotningshotade. Jag försvarar mig med att det är tradition. Någon gång ska jag säga sanningen, men det dröjer nog ett litet tag i alla fall. Det är ju så roligt.

Förresten, appropå olämpliga fraser på svenska, hehe...



Han gick på det senare, haha. Han är inte så smart. Fotbollsspelare...

Idag har jag varit på extremt dåligt humör, vilket är ganska irriterande. Inte heller vet jag varför, vilket gör det hela ännu mer irriterande. Jag hoppas bara att det försvinner till i morgon. Annars blir det en jävligt jobbig start på veckan. Jag orkar inte med en till sån här dag.

Så vad har vi gjort idag? Jo, vi har klätt julgranen. Japp. Jag tycker det är alldelles för tidigt. Tur att det inte är en riktig gran, då hade det blivit lite barrigt här i huset innan julen var över. Det blir min första jul utan en riktig gran, tror jag. Mathilde ville sätta upp den så här tidigt eftersom vi inte kommer vara här över jul. Vi kommer vara i Ohio och Kentucky då, hos släktingar som har bestämt sig för att köpa julklappar åt mig och Mathilde. De har till och med frågat vad vi önskar oss. Jag svarade att jag tyckte att de skulle skänka pengar till välgörenhet i stället för att köpa en julklapp till mig, men det duger tydligen inte.

Nu vill jag sova. Jag lägger upp bilder på granen i morgon. Den är stor och amerikansk. Håll tummarna för att mitt humör är bättre i morgon. Håll käften på allt och alla.

Jag berättade visst aldrig vad jag gjorde i onsdags, på Veteran's Day. Fråga mig inte vad det är, för det vet jag inte. Jag vet bara att vi var lediga och det räcker för mig. Mathilde och jag bestämde oss för att se en film. Vi letade i hyllorna och efter ett tag tog Mathilde fram "Borta med vinden". "Den är väl typ fyra timmar lång," sa jag på skämt. Den var inte fyra timmar lång. Den var ungefär tre timmar och femtio minuter. Jag gillade den, men det var för långt till och med för mig. Jaja, nu har jag i alla fall sett den. Kvällen ägnades åt att skriva en uppsats, min första riktiga uppsats sen jag kom hit. Den handlade om skådespelarmetoder, vilket man skulle kunna tro att jag fann intressant - men icke. Boken jag skrev uppsatsen om var extremt tråkig, så jag är glad att det är över.

Idag har det väl inte direkt hänt någonting speciellt, gårdagen kändes mer som fredag den 13 om jag ska vara ärlig. Jag har börjat titta på "Schindler's list," men har inte hunnit mer än en och en halv timme. Den filmen är också extremt lång, men väldigt bra hittills. Jag fick några mindre trevliga flashbacks från Auschwitz, men framför allt från den där dagen när vi gick i fyra timmar i det mysiga polska vädret. Jag frös häcken av mig och var jättehungrig. När vi äntligen kom fram till någonting som intresserade mig, Schindlers fabrik, var den stängd. Sen gick vi och åt och shoppade och jag somnade i provrummet.

Ah, those were the days... Någon mer än jag som faktiskt saknar Polen '09 lite grann?

Den här dagen började med att jag ropade "Oh no! Not again!" Vad tror ni det betydde? Jo, det betydde att jag hade trampat i hundbajs - igen. Det låg under matbordet. Den här gången hade jag på mig strumpor. Nu har jag alltså trampat i hundbajs både barfota, med strumpor och med skor. Imponerande, va? Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta öde, om jag ska vara ärlig.

Det finns massor att berätta om den här dagen, men jag orkar bara inte. Jag kom hem från tävlingen med WHAT för mindre än en timme sen. Vi vann inte (och jag vann inte heller affischtävlingen, om ni undrar, men jag är stolt ändå), men det gick ganska bra, poängmässigt var vi inte alls långt efter dem som kom på tredje plats. Frågorna var helt sjukt svåra, så jag kunde inte svara på särskilt många av dem, men jag kan stolt säga att jag bidrog lite grann. Några poäng fick vi tack vare mig i alla fall, även om det inte var så många. Stället var fullt med stereotypiska nördar, det var ganska roligt att se. Inte mycket snygga killar, tyvärr.

Jag fick skjuts tillbaka till skolan av läraren. I bilen satt det även en kille från WHAT. Efter en liten stund sa han: "So, Sweden's prime minister, that's Reinfeldt, right?" Jag blev helt förvånad. Han visste till och med att partiledaren för Socialdemokraterna är en kvinna i Sverige. Jag är djupt imponerad. Det finns smarta amerikaner, trots allt.

Här sitter jag, klockan halv ett på natten. Vad gör jag uppe vid denna sena timme? Jag är ledig i morgon, haha! Det gillar vi! Känns konstigt att tänka på att det nog är många av er som går upp just nu. Trots att det idag (för det är faktiskt den 11 här också) är exakt tre månader sedan jag lämnade Sverige och åkte hit, har jag fortfarande inte riktigt vant miog vid tidsskillnaden. Kommer jag någon sin att göra det? Jag väljer att besvara denna fråga med en annan fråga: Vem fan bryr sig?

Igår hände någonting fantastiskt på Speech-lektionen. Jag måste börja med att berätta att det var en skandinavisk festival i Charlotte i helgen, som vi råkade missa, eftersom jag trodde att det var både på lördagen och söndagen. Det visade sig bara vara på lördagen. Jaja, livet går vidare. Hursomhelst, innan lektionen skulle börja kom Anna, den halvsvenska tjejen, fram till mig och sa: "Jag köpte den här åt dig. Tänkte att du skulle gilla det." Hon höll fram en stor påse djungelvrål. Fattar ni?! Djungelvrål! Det gjorde hela min dag. Jag tror att hon köpte det på den skandinaviska festivalen. Ibland är livet bara underbart.

Jag hade min första träning i WHAT idag. Vi tittade på bilder av kända personer och läste beskrivningar om dessa personer. Sen skulle vi identifiera land efter deras flaggor. Det var pretty much it. När jag kom dit var det en kille som sa: "Are you the Mystery Girl?" Jag har nämligen missat alla andra träningar. "I guess," svarade jag. "From Sweden?" "Yes." "I've heard you're really funny." "Oh. Okay..." Sen blev han tyst en liten stund och efter det sa han: "So if you're from Sweden... Then you must know a lot about Germany!" "Err... Not really," svarade jag, för vad svarar man på det? Inte vet jag. På torsdag ska vi åka iväg på någon tävling. Det blir nog intressant, skulle jag tro.

När jag kom hem var det meningen att jag snart skulle åka tillbaka till skolan på någon konstig bingo med franskan. Jag skippade det, för Bob och Denise jobbade till ganska sent och sen skulle vi äta och allt, så det blev liksom inte tid. Resten av kvällen spenderades på en filmkväll med några kompisar. Ganska mysigt, tycker jag. Jag gillade "The Brothers Bloom". Se den!

Idag är det dags för gratulationer. Detta är nämligen mitt 100:de inlägg! Grattis, I'll be back!

Igår åkte jag pch några kompisar iväg och tittade på en teatertävling. Denna hölls i aulan på UNCC (University of North Carolina, Charlotte). Vi virrade runt en lång stund på campus innan vi äntligen hittade ett garage och aulan tävlingen skulle hållas i. Två av dem som var med hade deltagit i tävlingen året innan (dramaläraren på Weddington vill tyvärr bara delta vartannat år, eftersom tävlingen är för "känslomässigt uppslitande") och berättade att författaren till deras pjäs hade kommit två minuter sent och inte blivit insläppt. Vi kom förstås ungefär fem minuter försent, så vi försökte inte ens komma in. Vi satt utanför och väntade i fyrtio minuter, innan dörrarna öppnades. Vi fick höra kritiken från domarna. Hur kul är det, liksom, speciellt när man inte sett pjäsen som kritiserades. När kritiken äntligen var över, talades det om för publiken att det var lunchpaus i en timme. Självklart, tänkte jag. Vi bestämde oss för att åka i väg och äta, så vi hamnade på en thairestaurang. När vi kom tillbaka var vi så klart fem minuter sena igen, men ingen satt vid disken, så vi bestämde oss för att smita in ändå. Tyvärr blev vi stoppade precis innan vi hann smita in. Som tur var sa tanten som stoppade oss att vi fick gå in, men bara två i taget och med fem minuters mellanrum. Vi fick i alla fall se halva pjäsen. Den sög, om jag ska vara ärlig. Dåliga skådespelare, tyvärr. Vi såg en till pjäs innan vi åkte hem, en pjäs som faktiskt var jättebra. Orkar inte skriva vad den handlade om, men det var en bibelhistoria som de faktiskt lyckats göra rolig och intressant.

Denna dagen har spenderats med att göra mest ingenting. Det har varit ganska skönt, speciellt som jag har en ganska händelserik vecka framför mig.

Jag kan förresten ta och berätta vad vår nästa pjäs ska handla om: Vanligtvis brukar det göras fyra olika pjäser per klass, till exempel gjorde vi fyra olika mimpjäser. Vi hade fem olika idéer denna gång. Min grupp pratade om en pjäs där Kanye West åkte tillbaka i tiden och avbröt historiska händelser. Hjälten i historien skulle vara Mr. Breedlove, vår rektor (min idé). Det bestämdes att i stället för att göra en pjäs av detta skulle vi baka in det i alla pjäser, och avsluta med ett epic battle mellan Breedlove och Kanye. De andra idéerna till pjäser var:

1. En sentimental historia om en liten pojke som tappar bort sin mamma i ett köpcentrum när han letar efter en present åt henne.

2. En hyllning till High School, med tillbakablickar från den första nervösa tiden som Freshman, Sweet 16 och allt det där. Det ska sluta med graduation, förstås.

3. En kille är trött på alla ytliga tjejer. Han upptäcker att han delar sin engelskabok med någon som har engelska en annan period på dagen, en tjej som skriver smarta och roliga kommentarer i boken. Han börjar skriva tillbaka till henne med post-it-lappar.

4. Två pirater och en fruktförsäljare har blivit frusna någon gång på 1700-talet och vaknar upp 2000 år senare på ett rymdskepp.

Inte nog med detta: Det bestämdes att i stället för att göra fyra olika pjäser ska vi göra en enda läng pjäs, där alla dessa idéer ska ingå. Det inkluderar också avslutningen med ett epic battle mellan Breedlove och Kanye West. Blir intressant att se hur det går, måste jag säga. Herregud.

Pablo Picasso, Leonardo da Vinci, Georgia O'Keefe, Andy Warhol, Claude Monet, Jackson Pollock, Carl Larsson, Vincent van Gogh...



... Sofie Nilsson.

Jag håller vad jag lovar, eller hur, Sofie?

För det första: Lille Hanky Panky... Jag skrev helt korrekt på min affisch. "Du" skulle det ha stått om det var "La Semaine Nationale du France", men det är "de français", så fail på dig!

Jag skulle bara vilja tillägna ett stort grattis till Lovisa, min underbara vän som jag känt sedan jag var en månad gammal. Jag saknar dig och jag hoppas du har en jättebra 18-årsdag. Vi känner varandra så bra att du nästan är min syster. Jag hörde om din morfar, du får hälsa din mormor så jättemycket från mig. Hoppas du inte låter det förstöra din födelsedag. Ha det så kul på krogen!

Det har inte hänt särskilt mycket idag... än. Inte för att det lär göra det heller. Min affisch kommer nog inte att vinna, jag såg några av de andras affischer och vissa var helt otroliga. Det kan jag tyvärr inte säga om min. Dessutom upptäckte jag att om man vänder på den och tittar på baksidan ser området under monumentet ut som en enorm dildo. Jaja, livet går vidare. I morgon ska jag kanske gå på en teatertävling, tyvärr bara som åskådare. Några av mina kompisar ska dit och frågade om jag ville följa med, så jag ska troligtvis hänga med dem dit. Annars vet jag inte mycket mer, utom att jag måste hitta en basker att ha på mig på måndag. Tur att det finns Target i det här landet.

Jag kan ju börja med att berätta att det kom ett väldigt trevligt litet paket i brevlådan idag. Det innehöll inte bara ett brev och en massa bilder på min underbara systerdotter, utan också en påse turkisk peppar! Det är välbehövligt. Bilderna var nästan skrämmande, hon har växt så mycket! Hon stod till och med upp på en av dem. Tack så jättemycket, Johanna. Mejla mig innan nästa gång du hälsar på mamma, så kan vi prata i Skype.

Så vad har jag gjort idag? Ingenting speciellt alls i skolan, det var ganska tråkigt idag. Sen jag kom hem har jag pratat väldigt snabbt med Linnéa på msn, målat på den där HELVETES affischen (och råkat kladda utanför, såklart), retat Sofie, rättat en svenskauppsats som ska lämnas in till Johan Lidström och facebookat. Det var min dag, det.

Sofie, jag saknar det också. Jag saknar också morgonarna när det enda du vill ha är vatten, när vi tar lång tid på oss innan vi lyckas tvinga oss upp, äter mackor och dricker chaite och bara pratar i timmar. Du har ingen aning om hur mycket jag saknar det. Sommaren 2010, då du...

Här har ni i alla fall affischen:



Ni kanske inte tycker att det ser ut som att jag har ägnat minst åtta timmar åt att göra den? Det tycker egentligen inte jag heller, men ni som sett mig på bildlektionerna: Är det inte ett mirakel att jag överhuvudtaget lyckades göra så här mycket? Det tycker i alla fall jag. Pris eller inte, ingen kan i alla fall säga att jag inte ansträngt mig, så det så. Om ni undrar över flaggorna så är det från olika fransktalande länder över hela världen.

Det hände en jättekonstig sak när jag tittade på Grey's Anatomy idag. Det var reklampaus. Förstå min förvåning när detta plötsligt dök upp:



Vad i hela... Vad?! Förstod inte att det var svenska först, men det slog mig efter en liten stund. Coolt, tycker jag. Jobbigt att de har jultema redan, dock. Inte helt oväntat har en av mobilerna en vikingahjälm och en annan långa, blonda flätor. Eller jaa, det kanske var lite oväntat att just mobilerna har flätor och en hjälm, men ni fattar vad jag menar... Jag tror det är svenska mobiler, därav temat Sverige.

Det blir ett väldigt kort inlägg idag, för jag har bokstavligt talat suttit i fem och en halv timme och målat på min affisch, med endast en kort ätpaus. Herregud. Jag ska vinna! Den är nästan klar, men ni får ingen bild på den, för jag måste skriva lite med tuschpennor (hur i helvete stavar man till det? Orkar inte kolla upp det, så enkelt att bara säga markers här) innan den kan kallas färdig. Dessa tuschpennor befinner sig i skolan, så bilden får vänta till i morgon. I stället får ni en bild på en Weddington-handduk jag köpte idag för 1 $. Den är liten och jag vet inte vad jag ska använda den till, men den är väl kul att ha... Eller nåt... Man fick godis om man köpte den, okej?!